När jag läser detta vill jag bara flytta till en stor gård och ta hand om alla dessa små hundar och ge dom kärlek. Det är samma forskningslabb som vår hund kommer ifrån, fast då ett av anläggningarna som la ned. Att tänka på att ens hund har bott så gör så ont i hjärtat. Jag hoppas verkligen att de har det bra där inne, och att inga hundar avlivas för att de tror att de inte kan fungera utanför centret. Vår hund var åtta månader när han kom ut och det hade då redan hänt mycket med honom. Han är fortfarande väldigt rädd vid mycket människor på samma gång och för ljud som han inte känner igen, men den kärleken han sprider hemma och den energin han visar när han springer lös i skogen går inte att jämföra med samma hund. Allt handlar om tålamod och kärlek, massa kärlek. Jag är så kär i min pojk! Jag hoppas alla andra hundar som inte kommer användas mer till forskning också får chansen att hitta ett kärleksfullt hem.
Här kan du läsa artikeln.
No comments:
Post a Comment