ÄR DET SÅHÄR ATT FÅ BARN?

För någon vecka sen bet min kära hund sönder min kamerasladd. En sladd som laddar upp bilder i datorn samt att den samtidigt laddar. Jag letade som en tok i hela Stockholm men den fanns inte någonstans. Tillslut sökte jag på internet och hittade en fantastisk sida som hade allt, lustigt nog fanns denna butiken i Kalmar. Jag ringde kundservice och fick världens bästa service plus snabb leverans. Så äntligen kan jag uppdatera lite i min periodvisa blogg. Bästa Kalmar. Så in på www.24.se om ni vill beställa elektronikprylar, jag måste ju bidra med den ynka reklam som jag kan!

Förresten, sedan vi fick Charlie går jag runt med ständigt dåligt samvete. Denna kärlek som jag har till denna lilla krabat är helt sjuk. Han är mitt allt. Jag tänker ofta på den dagen då han kommer lämna oss (fast att det är cirka 13 år kvar). Vilken smärta. Och varje dag mår jag dåligt för att jag kanske inte är ute med honom tre timmar varje dag. Men det är klart att man inte kan det, men detta dåliga samvete förföljer mig. Är det såhär det känns att få barn kan tänka? Har man dåligt samvete då? Att man inte leker så mycket med bebisen som man borde? Eller att man städar lägenheten istället för att gosa? I så fall lär det dröja innan det blir dags för nästa steg, detta är nämligen inte den roligaste känslan jag haft.